...begravde vi en f d dansare och koreograf. Bårtäcket var ett fantastiskt chockrosa/rosa/rött vadderat täcker från Indiska som dottern skulle ta hem och använda som överkast sedan.
Bara tio sörjande trots att Rickard Wolff tydligen skrivit nekrolog i DN. Den avlidna hade gjort internationell karriär, riktigt hur gammal hon var då hon dog vet jag inte men hon hade ju hunnit gå i pension och finnas där för barnbarnen så över sjuttio var hon nog.
Prestationsgalen som jag är vill jag ha massor med folk på min begravning. Men idag insåg jag att det kan kännas precis lika "lyckat" om det kommer några som verkligen försöker göra begravningen till en fin stund och ett minnesmärke över just mig.
Jag skulle gärna ha velat träffa danserskan kände jag när jag såg på det svidande rosa täcket...
1 comment:
An interesting discussion is value comment. I believe that you must write extra on this matter, it won't be a taboo subject but generally persons are not sufficient to talk on such topics. To the next. Cheers gsn casino
Post a Comment