En heldag i kyrkan

En gudstjänst med dop i Domkyrkan - barnet hette Vilda och det kändes helt ok att hon blev döpt vid samma gudstjänst där det var tacksägelse för den 19-årige gosse som hängde sig i garaget i måndags.

En rödgråten människa som kunde vara mamma till den unge mannen, i sällskap med stöttande person. Å andra sidan finklädda dopgäster med många barn.

Fick anstränga mig för att inte alldeles för uppenbart sjasa ut modern till Vilda ur sakristian, det gällde att låsa in kyrksilvret och bomma igen snabbt som attan för att hinna till nästa dop ute i Leksberg. Där stod många dopgäster och trampade och väntade att få komma in - tre barn döptes samtidigt och det blev lite löpande bandkänsla - pilutta dem som valt att ha dopet separerat från gudstjänsten, inte sparade de så mycket tid för det var ju så många barn som skulle tas igenom ritualen att det tog ungefär lika lång tid. Jag, som kunde jämföra, skulle ha valt gudstjänsten alla gånger, där fanns sammanhang och högtid och en stark känsla av gemenskap med fler än den döptas familj. Om nu folk är så himla rädda för religion att de inte orkar sitta igenom en högmässa när ungen ska döpas kunde de kanske avstå från dopet helt och hållet?

På kvällen en musikgudstjänst med speleman - tänk att orgel och fiol låter så bra ihop! 28 åhörare varav 21 kvinnor, och mest silversystrar. Jag tror jag ska föra statistik över könsfördelningen vid sommarens musikevenemang i kyrkan.

Min fot gör svinont och jag stapplade omkring enbart för att jag inte riktigt visste hur jag skulle göra för att sjukanmäla mig sådär en söndag då ingen jobbar. Skulle någon annan vaktis få släppa margaritan och kasta sig i tjänst?

Funderade på om det var en tumör men återfallscancer brukar inte dyka upp på det sättet. Får anlita vården i morgon för det gör så oint att jag blir yr i huvudet och mår illa.

"Bred dina vida vingar" var slutpsalm i afton - man tackar.