Bönhörelse

Går på kvällsmässa i allhelgonakyrkan i Stockholm - över tusen människor en helt vanlig nattvardsgång och därför en märklig upplevelse. På vägen hem sjunger jag oavbrutet inledningessången "herre, hör min bön, svara mig när jag ropar..."

Kommer av motorvägen söder om Örebro och då är det midnatt och farten högre än den borde.
Blåljus i bakrutan - hjälp! Polisen! Hur fort körde jag egentligen? Döden i hjärtat, letar fram körkortet - hoppas, hoppas att det bara blev böter.

Vänliga poliser, jag vinglade över linjen tyckte de, så jag får blåsa. Men nykter är jag ju fast fartmätaren visat 130 på 90-väg.

"Men vi ville bara väcka dig, ha en bra kväll", säger poliserna och åker och jag fattar knappt att jag kommit undan med blotta förskräckelsen. Jag kör hem i sediga 90 och i vanlig ordning svär jag på att hädanefter vara en god och laglydig medborgare eftersom jag mötts av sådan godhet från myndigheten. "I vanlig ordning" betyder att jag lovat förut men faktuim är att de där löftena håller allt längre för varje gång.

Gud hör bön...