..i alla fall lär den behöva syrgas eller något. Dags att ta nya tag. Jag kan fundera över varför sån´t här går i vågor och varför det är så oerhört svårt att upprätthålla en disciplin om det inte finns någon deadline.
Var just inne på en blogg som tillhör en bröstsyster som avled den 9:e mars. Det sys ju inte i den bloggen. Och jag assoicerar till diskoteksbranden i Angered då så många ungdomar dog i rökförgiftning och då allt var kallt och tyst och släckt och brandmännen började röja upp bland alla kropparna så var det dominerande ljudet alla olika signalmelodier till de mobiltelefoner som låg i ungdomarnas fickor. På något sätt är det så overkligt läskigt att våra tekniska attiraljer fortsätter att verka levande fast vi har dött.
Just idag lever jag i alla fall!
Wednesday, March 19, 2008
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
hej Kommer du ihåg mig som startade stafetten med kvinnliga konstnärer i Kvinnosyn? Kul att hitta dig. Sedan vi setts hörts/ vi möttes under en 8 mars på tjärhovsgatan kafeet i sthlm också- Hoppas du såg utställningen Konst Feminism som gick runt på fyra stora museer för det var en jätteutställning. Det var mitt och Barbro Werkmästers försök att visa så mycket som möjligt av kvinnors konst i Sverige och lyckades så där. Det blir alltid kompromisser. I somras var jag med i utställningen Konstnärsporträtt på Mjellby museum i Halmstad.
hälsningar Kerstin
Post a Comment